Farleder genom Waxholm, Stegesund, Oxdjupet, Lindalssundet, Mansören och Baggenstäket, Stäket

Ni som skall ut till skärgården från Stockholm, har att välja på utfarterna Stäket eller Vaxholm. Väljer man Vaxholm går en del genom Kodjupet men de flesta föredrar det trånga Stegesund. Man kan även gå genom Oxdjupet men det blir lite längre. Finlands- och Ålandsfärjorna går den vägen - för djupets skull. Ligger man i Mälaren kan man givetvis välja att gå ut genom Södertälje kanal.

[Hem] [Vaxholm] [Stegesund] [Lindalssundet] [Mansören] [Oxdjupet] [Stäket]

Vaxholm

Vaxholms fästning

Här går en av de tre infartslederna till Stockholm förutom Södertälje kanal som blev färdig 1819 och sedemera ombyggd. Fästningen som skulle försvara anfall mot Stockholm var från början rund med nio meter tjocka väggar. Den tjänstgjorde och höll stånd mot många inkräktare. Ryssar, danskar och annat oärligt folk. Men världen är föränderlig. Fästningen ansågs inte ha den skyddande kraft mot nyare vapen som man befarade skulle komma.

Därför lät man bygga en ny fästning som efter trettio år blev vår nuvarande som vi kan beskåda när vi befinner oss i Vaxholm per bil eller båt.För att testa den nya fästningens motståndskraft mot kanoneld, lät man en pansarbåt lägga sig en bit ifrån fästningen och provskjuta mot densamma. Tekniken hade nu gått så långt att kanonkuloma hade blivit projektiler som roterade när de lämnade kanonpipan. Man avlossade tre stycken skott - och samtliga gick rakt igenom fästningen. Trettio års intensivt arbete gick därmed till spillo. Man kunde göra urdåliga investeringar även på den tiden. Provskjutningen ägde rum 1872.

Idag är fästningen restaurerad och kallas för Kastellet. Här bjuds på visfestivaler, festlokaler och andra upptåg. Ring Vaxholms Kastell AB på telefon 541 333 61 så får Ni veta mera.

Stegesund

Det är mycket trångt på sina ställen

90 % av alla båtar som skall ut i skärgården via Vaxholm går genom Stegesund. En kort men trång led fylld med miljoner kubikmeter sten som för länge sedan tippats i vattnet för att föhindra främmande flottor att segla mot Stockholm. I den smala passagen får man inte segla, fast jag känner ett flertal som ändå gjort detta. Bland andra jag själv som inte hade något val.

Så här var det: Jag råkade helt opåkallat bli "soppatorsk". Diesel fanns i båten, men av någon hittills okänd anledning hade det blivit stopp i bränsletillförseln. Skit i soppan kan förmodas. Men vi som har segel bryr oss inte - om inte vinden är slut. Och så blev det när jag gled in i Stegesund i 2 knops fart. Där blev jag stående med fulla segel satta och en av skärgårdens snabbaste passagerarbåtar, Cinderella, kom irriterad och tutande bakom mig för att påtala vilken döhök som bromsade upp hennes framfart. Min enda chans att ta mig framåt var att rycka i rorkulten (eller pinnen som vi kallar den) fram och tillbaka. Ett slitsamt arbete som ger en fart framåt i ett tempo som skulle få en snigel att ligga jämsides. Tiden och tutandet tog så småningom slut och jag kom hem 6 timmar senare. Normalt brukar det ta knappt två timmar med segel eller en dryg timma med motor. Men vädret och humöret var fint. Navigare necesse est. Att segla är nödvändigt. Ordet segling kommer från fornsvenskans segher, "seg" och betyder egentligen att "sega sig fram" (till höga kostnader och ingenstans), vilket stämde väl in i detta fall.

Lindalssundet

Borgen i Lindalssundet emellan Stegesund och Mansören

En genväg ut i skärgården lika skvalpig som badkaret kan bli när barnen badar. C:a I00 meter norr därom kan man på ett fridfullt sätt gå genom en mycket vacker skärgård. Men vill man tjäna några minuter så struntar man i den utsikten.
Den lilla borgen, med tysk förebild, vid Lindalssundet som trots sin blygsamma storlek, väcker berättigad beundran. Den byggdes av arkitektproffessorn Claes Grundström någon gång i slutet av 1800-talet. Trots sin litenhet finns det en hiss i borgen som tar den nyfikne upp till utsiktsplatån där Lindalssundets marina "pyttipanna" kan beskådas. En genomfartsled som förefaller mer stressig än mellandagsreorna. Borgen har under vissa tider hyrts ut som sommarnöje.

Mansören

"Glas-Kalles" Mausoleum

Vid Lindalssundets slut, räknat från Stockholm, finns en ö som heter Mansören. Enligt traditionen skall man skåla när denna passeras. Här slutar innerskärgården och här levde och dog den mest legendariske av alla seglare i skärgården: John Carlsson, allmänt kallad Glas-Calle, därför att han var glasfabrikör. Inte därför att han tog sig ett glas - som han ofta gjorde - vilket gjordes innan man startade en kappsegling. Åttahundra pris fanns på hyllorna i hans hem på Mansören. Han avled 1935 och han och hans fru ligger i varsin urna i mausoleet på Mansören - som blivit ett välkänt sjömärke.

Oxdjupet

Den här bilden ljuger. Inga båtar med den storleken kan mötas vid Oxdjupet

Detta är den infartsled som Finlands-
båtarna använder. Den ligger ganska nära Vaxholm men blir en omväg ut till skärgården, varför den ogärna används av småbåtsfolket. För säkerhets skull hade man 1735 byggt klart Fredriksborg vid Oxdjupet, som för sin tid var ett hypereffektivt fäste.

Om skotten från de egna kanonerna ändå gick fel skulle fienden inte kunnat ta sig genom sundet som var fyllt med sten och gamla uttjänta örlogsskepp.
Men efter en mansålder kom man på att Oxdjupet skulle vara seglingsbart. Båtarna blev större och större (se bara på utvecklingen av Finlandsfärjorna). Därför började man häva upp all bråte och sten som det tagit 300 år att hiva ner .... Man försökte spränga bort en del med minor men lyckades inte särskilt bra. Idag går all trafik till Stockholm genom denna trånga port. Allt från Finlandsfärjor, lastfartyg och ryska ubåtar.
Oxdjupet är idag den enda väg man kan gå in till Stockholm från Östersjön - om man inte går via Södertälje kanal och sedan om man behöver komma på andra sidan slussen får slussa genom Hammarbyslussen.

Baggenstäket

En av våra mycket frekventerade kanaler

En av de tre infartsledema till Stockholm går genom Baggenstäket. (Södertälje kanal som tillkom 1819 blev den fjärde inseglingsleden). Men med åren har landhöjningen gjort att det blivit grundare och svårare att ta sig fram den viktiga sjövägen till Stockholm. Gustav Vasa som inte var lika vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare som sin son Erik, fast nästan, hade en rådgivare som hette Botvid. Han föreslog att vattnet i Stäket skulle höjas för att öka djupet.
- Sänk två timmerkistor i den smalaste delen så höjs vattnet, var hans råd.

Det kungen själv föreslog var inte mycket klyftigare.
- Bygg en stor plog, sa han. Den kan sedan dras och vinschas längs botten.
För att få bort stora stenar föreslog han att ett speciellt gripverktyg skulle konstrueras.
- Hur det skall gå till får ni själva räkna ut ...
Ryssarna, som brände allt i sin väg, plundrade, förstörde, åt upp boskap, tog säden och härjade i hela skärgården, försökte att komma igenom Stäket. Men där fick de på nöten. Efter ett hårt motstånd av "de Svenske" lämnade ryssarna den svenska skärgården och sedan dess har Stockholm aldrig hotats av fiender. Årtalet var 1719. Till minne av slaget vid Stäket restes det monument som idag står högst upp på Skogsö, dessvärre med kanonema riktade åt fel håll.
Det är inte särskilt gott om plats i kanalen som delvis muddrats av ryska krigsfångar. Möter man dessutom en Vaxholmsbåt gör man bäst i att inte gå in. Det är signaltvång för större båtar som går in i kanalen. Hör du några signaler gör du bäst i att invänta tills faran är över.